Vänge kyrkan

 

Dopfunten i Vänge

 

De båda Jesusbarnen i templet. Motiv på dopfunten i Vänge Foto: Jan Nilsson

 

Ett hemlighetsfullt 100-års-jubileum

 

Inom antroposofin, som oavlåtligt blir mer och mer historisk, närmar vi oss snart ett 100-års-jubileum av den mer stillsamma, men ändå viktiga sorten. Antroposofins födelse utspelade sig ju i grund och botten helt utanför det uppmärksammade, officiella kulturlivet, eftersom den var för speciell och av teoretisk natur - än så länge utan några som helst konkreta och praktiska tillämpningar. Idén om reinkarnation och påståendet om existensen av en andlig värld, som man t.o.m. kunde iaktta och tränga in i var för mycket av det goda. Det hela utspelade sig ju också i mer eller mindre slutna sällskap. Men även för människorna inom dessa blev det väl nog så påfrestande att kunna instämma i ett resultat ur den andliga forskningen, som sade att det inte bara har funnits ett Jesusbarn, utan två. (Samma förundran upplever väl alla, som hör detta för första gången). Det var också först med tvekan som Rudolf Steiner gick med på att detta skulle komma ut i offentligheten. Tidpunkten var omkring 1909.

Det hela utspelade sig sedan som ett karakteristiskt exempel på hur andlig forskning i verkligheten går till. Rudolf Steiner kunde med sina speciella, andliga forskningsmetoder lägga fram, att Jesu inkarnation på jorden innehåller en dubbelhemlighet, som vi vanligtvis inte ser. Vi är vana vid att se julen som en händelse, men i grund och botten är den mycket mera mångfacetterad. I dussintals föredrag skildrade Rudolf Steiner med en detaljrikedom utan like två familjers öden, som var helt olika, men hade ett gemensamt: familjemedlemmarna bar samma namn: Josef, Maria och Jesus. Dessa var emellertid de mest förekommande namnen dåförtiden i Israel. Men allt annat runt dessa namn i Matteus- och Lukasevangeliet är totalt motsägelsefullt, såväl i tidsförloppet som också i geografin. Det går inte ihop. Bägge evangelierna innehåller Jesu släkttavla, som redan från Josefs far och fäderna före honom nämner olika namn. En omöjlighet i det judiska samhället med familje-traditionen som bärande system. Rudolf Steiner skildrade de två olika familjerna och barnens karaktärer och olika förehavanden, såsom de visade sig för hans forskning. De var i högsta grad varandras polära motsatser: Hela mänsklighetens jordiska erfarenheter och visdomar var samlade i det barn, som föddes i den judiska kungafamiljen (skildrad i Matteusevangeliet), och hela mänsklighetens obefläckade, himmelska renhet, oskuld och oerfarenhet i det barnets själ, som aldrig förut varit inkarnerad på jorden (skildrad i Lukasevangeliet).

 

Bro kyrka

De två heliga familjerna; kyrkoportal i Bro kyrka på Gotland

 

Det var inte samma barn. De möttes första gången, när den kungliga familjen återvände från Egypten, där den andra familjen aldrig hade varit. Man måste bara läsa noga. När de två nästan jämnåriga, men så oerhört väsensskilda gossebarnen möttes i Nasaret och levde där tillsammans i nästan 10 år, uppstod en vänskap, som ständigt fördjupades dem emellan. Drivkraften var inte, att de var lika varandra, de var tvärtom så olika de bara kunde vara. Den ”fromme” gossen med den mest himmelska, rena själ, som fanns på jorden, beundrade mer och mer den höga, ädlaste själ, som var inkarnerad i den konungsliga gossen med en själ, som mognat genom många jordeinkarnationer. Och denne drogs mer och mer till den andre, i vilken han upplevde något av människans ursprungliga, paradisiska tillstånd, från vilket han fjärmat sig så oerhört. Denna omåttliga längtan till varandra resulterade i en sammansmältning, då den konungsliga gossens själsorganism (den s.k. astralkroppen) flyttade över in i den andra gossens själ, som genom sin himmelska osjälviskhet kunde bereda plats åt den i sig. Enligt Rudolf Steiner dog den ”själlösa” gossen ganska snart efteråt. – Vi kan till vår stora förvåning upptäcka att denna för oss så oförståeliga process varit känd för många konstnärer förr i världen.

Efter att Rudolf Steiner hade meddelat sina forskningsresultat började hans lärjungar finna belägg för dessa revolutionära påståenden inom en mängd olika områden. Teologerna upptäckte snart att man med denna vetskap i bakgrunden kunde låta varje ord i bibeln stå kvar på sin plats, vilket ingen annan teologisk skola klarat av. En grundlig genomgång av detta tema finner vi i Emil Bocks bok ”Jesu barndom och ungdom”.

Arkeologerna har såväl i Betlehem som också i Nasaret hittat vardera två åtskilda platser med en autentisk anknytning till ”den heliga familjens bostad”.

Antroposoferna började genomsöka varje museum och nästan alla kyrkor i världen i jakt på konstverk med de två Jesusbarnen som motiv. Och skörden av denna skallgång blev oväntat stor. Dussinstals tavlor och skulpturer från de enklaste till de största visar att man kände till denna dubbelhemlighet också förr, men man talade inte så mycket om den. De mest talande vittnesbörden är kanske verk av mästaren till Mariaaltaret (Nürnberg), Tillman Riemen-schneider (Volkach), Bernat van Orley (San Francisco), Ghirlandaio (Florens), men framför allt den cirkelrunda tavlan av Rafael (Berlin) och Leonardo da Vincis grandiosa ”Grottmadonna” i Paris. Det är den antroposofiska konsthistorikern Hella Krause-Zimmer som i sin utförliga bok ”Die zwei Jesusknaben in der bildenden Kunst” ger en redogörelse för de upptäckta fynden. Och årligen kommer nya upptäckter till. –

En speciell grupp bilder utgörs just av det motiv, som skildrar hur de två tolvåriga gossebarnen möts i templet i Jerusalem och hur den mystiska överflyttningen av den konungsliga gossens själ äger rum. Den konungsliga gossens mogenhet, suveränitet och sol - visdom strålar plötsligt fram ur den andres, hittills enbart hjärtinnerligt - fromme gossens uppenbarelse, så att hans föräldrar efteråt inte känner igen honom (Luk. 2:41 – 52).  Men den övergivne gossens gestalt visar redan tecken på en kommande, snar död (t.ex. Borgognone i S. Ambrogio, Milano).

Även på Gotland finns det minst fyra ställen med de två Jesusbarnens motiv. I västportalen i Bunge kyrka böjer sig två Mariagestalter mot varandra. (Men bilden kan även tolkas som Marias möte med Elisabet.) I Tofta kyrka finns två bebådelser bredvid varandra på dopfunten: den ena med Maria (Lukas), den andra med Josef (Matteus). I Eskelhem står också två bebådelser bredvid varandra på dopfunten. På portalen i Bro finns två familjer utförligt differentierade bredvid varandra. - Men en ny upptäckt gjorde vi förra sommaren vid den berömda dopfunten i Vänge, där i ett bildfält Kristus sitter på sin tron, vilket hittills föranlett alla att tro att det här handlar om Världsdomaren, tills man upptäcker till höger om honom den sörjande modern till den andre gossen, som håller på att dö på hennes knä. (Se bilden sid. 3).

Antroposofin fick i flera årtionden utstå mycket spott och spe i samband med de två Jesusbarnens motiv. Men kritiken tystnade snart, när man efter 1946 i de nyfunna Dödahavsrullarna upptäckte att Esséerorden ingående känt till hemligheten med de två Messiasgestalterna och profetiskt hade talat om dem redan under århundradet före Kristus. Då insåg även den vetenskapliga världen att detta tema har helt andra dimensioner inom sig än att vara konstiga idéer i en ännu konstigare sekt.

                                           

Uwe Lemke

 

Uwe Lemke är seniorpräst i Kristensamfundet.

 

 

Read also: http://antroposofi.org/mellett/twojesus.htm

 


Jaerna Bridge - Järnabron     antroposofi.org