Rudolf Steiner RUDOLF STEINER
"Ligan för den Sociala Organisms Tregrening"

 STUTTGART 22/5 1919


Betriebsräte und Sozialisierung -- Diskussionsabende mit den Arbeiterausschüssen der großen Betriebe Stuttgarts, 1919
1. Aufl. 1989, 320 Seiten. GA-Nr. 331. Rudolf Steiner Verlag, Dornach, Switzerland.  ISBN 3-7274-3310-8
I samband med «Novemberrevolutionen» året 1918 bildades det i vida delar av Tyskland  Soldater-, Arbejder- och Företagsråd. I början av Maj 1919 lade Reichsarbeitsministerium [riksarbetsministeriet] förslag på en lag om Företagsråden [typ MBL] fram, som inom  fackförbunden och också i vida arbetarkretsar väckte liten genkärlek.
Särskild inom de i flera städer bestående Arbetar- och Anställdauttskott blev förslaget diskuterat med hetta. På inbjudan av Stuttgarter Arbeiter- und Angestelltenausschüsse höll Rudolf Steiner vid 9 tillfällen tal med utgångspunkt i de frågor som åhörerna ställt.

[] översättarens kommentarer Översättning Sören Groth

...."Först och främst vill jag än en gång betona att denna "Ligan för den Sociala Organisms Tregrening" är olik andra partibildningar och inte har till hänsikt att störa, påverka eller splittra dessa. När denna liga nu anser, att tiden är inne för dess arbete, skyllas det ganska särskilda förhållanden.
 Ni vet alla att kravet på socialisering länge har ljudit från själarna i den civiliserade värld, och att detta krav nu har fått en särskild påträngande karaktär. Ni vet att vi inte kan ta oss ur förvirringen och kaoset, om vi inte tar hänsyn till det, som ligger i detta krav på socialisering, och om vi inte på allvar eftersträvar att åstadkomma det som verkligen kan betecknas socialisering. Å andra sidan vet ni också, att det från tyska revolutionens början har visat sig att detta krav på socialisering missförståtts, och att man inte förstår vad som verkligen krävs för att denna tanke skall förverkligas. Just i denna tid får vi dagligen nya bevis för, hur lite människorna förstår vad som måste göras för att socialisera.
 Och således ser vi att kravet på socialisering framförs tydligare och tydligare, mer och mer berättigat; men att det dock från regeringens sida inte händer något väsentligt, ja inte ens något oväsentligt för att tillmötesgå detta krav. Man kan ändock säga, och jag hoppas ni i diskussionen kommer att uttala mer därom, att det inte finns någon riktig förståelse för socialiseringens verkliga krav. Ni har kanske läst det lagförslag, som är tänkt att ligga till grund för de så kallade företagsråd. För naturligtvis skall man strax lagstifta om vad företagsråden skall göra, vilka rättigheter de skall ha osv. Men - stort sett - måste man om detta lagförslag säga, att det inte visar den minsta förståelse för vad det egentligen rör sig om. Man kallar det till och med företagens socialisering, som om man verkligen kan socialisera företag var för sig. Det som finns i detta lagförslag, är ju enbart ett försök att få en viss demokratisk princip från den nog så bekanta parlamentarismen infört i de enkelte företagen. Det kallas ju också "företagsdemokratisering" Det är som det från parlamentarismens princip breder sig en våg ut över företagen, och att det var meningen att parlamentera vidare i varje företag för sig. Men lika lite som det hittidiga parlamenterande har bidragit något allvarligt till socialiseringen, så länge den hållit sig till enskilda frågor, lika lite vill den bidra det allra minsta genom att nu också breda ut sig över varje företag.
 Ni ser det ju bäst därav, att det i detta lagförslag fortfarande på samma gamla vis talas om arbetsgivare och arbetare, så att den gamla kapitalism ju fortfarande döljas bakom det hela. Det hela är tänkt i den gamla kapitalistiska form. I grunden skall allt förbli vid det gamla. Arbetarna skall enbart lugnas ner genom att få välja företagsråd, som skall få föra allehanda teoretiska förhandlingar med arbetsgivarna, och den egentliga sociala samhällsordningen skall förbli vid det gamla. Den, som har sinne för sådant, kan tydligt läsa detta mellan linjerna. Det har då heller inte gjorts den allraminst ansats till att avskaffa eller inskränka kapitalismen, vilket ju dock är all socialiserings främsta fordring. !!!"
 [ja mycket till övers för socialdemokratisk samförståndspolitik hade han inte den goda Steiner, man kan liksom höra MBL bli utdömd på liknande vis, eller ??]
"Vad skall man tänka om en sådan regering ?
 Den enda utväg tycker jag vara, att arbetarnas stora massa nu för allvar sätter sig in i, vad som frambringat olyckorna i den gamla sociala ordningen, och gör klart för sig, vad som omedelbart kan frambringa en verklig förbättring. Det är förståelse vi framförallt behöver nu. Vi kan inte längre lyssna på dom, som påstår att en sådan klargöring måste ta tid. Den behöver inte ta tid, om vi gör oss det besvär att dra bort maken från sakerna, och ser dom som de verkligen är, och betraktar det som hänt utan några illusioner överhuvudtaget.. Vi kan inte vänta åratals på en socialisering, som kanske inte ens blir av. Vi kräver den omedelbart. Men det kan enbart förverkligas när en kompakt människomassa framför kravet om det som måste ske.
 Åter och åter igen frågar folk om praktisk anvisning på det, som t.ex. omtalas i min bok "kärnpunkterna i den sociala fråga". Det praktiska är, det som ligger rakt framför er, att så många människor som möjligt fordrar detta, så att det blir omöjligt att regera mot deras önskan. Däri ligger den makt, som vill framtvinga det, som det rör sig om. De nuvarande makthavare vet nämligen inte, vad de skall göra och hur de skall använda deras makt.
Det det rör sig om, är just, att veta vad som måste göras. Därför måste det spridas en klargöring i vidast möjliga kretsar, och det måste göras begripligt för folk, hur en sak som det privata kapitalets avskaffande kan åstadkommas.
Man måste kunna förklara hur lönesystemet kan bringas till upphör. Och framför allt måste man kunna göra sig en grundlig föreställning om den ekonomiska fråga. Vi måste kunna se det i sin rätta gestalt, och inte låta verklighetsfrämmande teorier förmörka de reella sakfrågor. Vi måste kunna se det, där det finns, där det verkligen är, och det måste vara vårt utgångspunkt.
 Men var är det ? Var föreligger det som ett handgriplig sakförhållande ??
Jo, det är här jag får dra min plånbok ur fickan, och måste ha de medel i den som krävs för att jag kan skaffa mina livsförnödenheter i en affär. De ekonomiska förhållanden måste se till att det finns så pass mycket, att jag kan införskaffa det nödvändiga. Detta är grundbulten i all ekonomiskt liv, och häri ligger just den brinnande frågan. All annat är i vår tid oftast endast till för att fördunkla saken.
Varför fordrar tregreningen av den sociala organismen, att näringslivet, skall lösas från rättslivet och kulturlivet?? Därför att det enbart är därigenom det blir möjligt att verkligen socialisera näringslivet, så att man äntligen kan se det i sin rätta gestalt - den som avspeglas i förhållandet mellan varorna i affären och innehållet i plånboken. Enbart om vi frigör förhållandet mellan plånbok och varor från alla andra samhällsprocesser får vi möjlighet till rätt socialistiskt tänkande.
  Av er diskussion vill jag bli belärt om vad som kan sägas om detaljerna; men några av huvuddragen vill jag gärna först be att få dra upp, och jag vill då utgå ifrån denna fundamentala ekonomiska fråga. Ser ni: Om det i affären finns något, som jag behöver, och jag kommer in med min plånbok, och tar de pengar ur den, som jag skall betala varan med, då måste jag ha klart för mig att det redan däri finns något som fördunklar de verkliga sakförhållanden. Jag får varor och jag ger pengar. Men är pengar en vara ?? Kan pengar någonsin bli en vara ?? För att förstå detta behöver ni inte göra några vidare djuptgående studier; men även de mest djuptgående studier bevisar just det jag nu vill säga. Ni behöver enbart den levande förståelse för vad en lapp papper är, och ni måste erkänna, att en lapp papper aldrig på samma sätt kan bli en vara som t.ex. det bröd ni köper hos bagaren. Jag tycker detta är något som även den enklaste kunniga måste kunna inse och något annat kan inte heller någon vetenskap påstå. Det som ni i egenskap av en penningsedel tar ur plånboken kan aldrig bli en vara i sig; men enbart en anvisning på varor. Tjänster är nämligen också i vis mening en vara. Denna papperslapp måste ha tillkommit genom en handling, som skapat varor eller tjänster, och papperet är således enbart en bro mellan de varor som köpas i affären och den vara som en gång blev framställt, så att man kunna få  pappersanvisningen.
 Detta är helt enkelt hela den ekonomiska process. Varje annat element i den är ohälsosamt. Skall det ekonomiska liv vara hälsosamt, får det enbart omfatta byteshandel av varor mot varor. Men frågar man sig om det är förhållandet i våra dagar, måste man bestämt svara NEJ. Och ser man på saken närmare an, förstår man snart varför. I vår tid bedrivs inte i det ekonomiska liv enbart en byteshandel av varor; men det bytas även, må så vara representerat genom pengar, även varor (eller pengar) mot arbete. Arbetskraften betalas i vår tid på samma sätt som en vara betalas i det ekonomiska liv. Men därigenom dras arbetskraften in i näringslivet. En ganska enkel betraktelse vill säga er att arbetskraften på intet viss hör hemma i näringslivet, därför att den egentligen aldrig kan likställas med en eller annan vara. Med hjälp av sådana observationer måste man just i vår tid försöka att bringa människornas ganska felaktiga uppfattningar i ordning igen, och göra det klart för dom, hur de lärt sig att tänka så alldeles fel om dessa saker.
 Det är ju nu en gång så, att arbetsprestationen åtföljs av en viss ansträngning av den mänskliga organism eller kroppen. Nåväl, även om en människa inte måste hugga ved, kan hon dock känna behov av att arbeta. I så fall börjar denna då att t.ex. idrotta. Och den mängd energi som går åt till sporten kan, när utövaren anstränger sig ordentligt, möjligen vara lika stor och tära lika mycket på kroppen som vedhuggarens arbete. Därav kan ni se att själva arbetet inte har något samband med den ekonomiska process. Sportsarbetet är värdelöst och tjänar enbart den mänskliga egoism. Vedhuggning däremot är värdeskapande. Genom att arbetet skapar värde uppmanas det att ta del i det ekonomiska liv. Men det väsentliga vid allt arbete är:

 att jag känner mig som en fri människa med hänsyn till användningen av mitt arbete.

Näringslivet får inte tvinga mig att ställa mitt arbete i kapitalismens tjänst. När, det rör sig om arbetskraftens användning, är det just fråga om frihet eller ofrihet, om frihet eller tvång. Det är det man måste göra klart för sig, att arbetet i sig måste bedömas som en rättsfråga, och inte utifrån det ekonomiska områdets synvinkel. I näringslivet är det enbart DET som skapas eller framställs genom arbete som har mening. Det är denna nytta av arbetet som skall betalas, och inte den arbetskraft som en företagsledare idag köper av arbetaren. Förhållandet mellan dessa två måste ordnas på ett helt annat sätt, nämligen på ett rättsförhållande. När rätt blir avgörande i näringslivet, måste arbetare och arbetsledare bli partners, som delar utbytet mellan sig på ett rättvist sätt. I framtiden bör arbetskraft aldrig mera kunna köpas mot betalning."

 [Det låter kanske inte så revolutionerande, om nu dessa arbetsledare representerar ett fortsatt ägande av produktionsmedlen; men det förhållande får snart på nöten också :]
"Det vill säga att löneförhållandet måste bort. Beroende av lön får ej längre existera. Ett tillstånd måste skapas, ett verkligt socialt tillstånd, var arbetare och arbetsledare i gemenskap producerar, och som fria partners rättvist fördelar arbetet och utbytet i förhållande till deras arbete för framställningen av varor, och inte i det förhållande som ett arbetskontrakt ställer upp. Först när produktionsförhållanden är ändrade på det sättet, kan man tala om socialisering. Men därför skall man också sluta använda alla de gamla begrepp, som är hämtade från kapitalismen i socialiseringsprogrammet. Man måste lära sig att tänka på nytt, och slänga alla de gamla föreställningar överbord, för de nöjer sig inte med att vara föreställningen; men upptas i själva livet.
 Nu för tiden krävs något ganska speciellt som gör det möjligt att tvinga in arbetskraften i näringslivets tvång. Och vad är det ??
 Ja ser ni, då återkommer jag till vårt utgångspunkt, grundvalen för all ekonomi: Plånboken och affären. Om den sedel jag har i min plånbok verkligen inte är något annat än en anvisning på varor, då kan det strängt taget aldrig kunna uppstå arbetstvång, ty då måste denna sedel på ett eller annat sätt altid kunna ledas tillbaka till något, som frambringats genom en prestation. Och det rör sig alltså enbart om att denna prestation, förmedlat av sedeln, cirkulerar, så att konsumtionen alltid reglerar produktionen.
 Men så är det långtifrån i vår tid. Ty, sedeln jag bär i min plånbok, som en anvisning på varor, har i vår tids ekonomiska process blivit till något ganska annat. Den har blivit en vara med ett självständigt värde i samhället. Men det har enbart kunnat bli så, därför att något, som strängt borde uteslutas från alla varubegrepp, har blivit en vara. Det att min sedel har fått en annan mening än som ren varuanvisning kommer därav, att statsförhållanden har skapat en vara, som egentligen inte är en vara; men dock representeras av min sedel, nämligen guld och silver. Därvid lösas penningomloppet ut från varuomloppet och dras in i den ekonomiska process. Därmed görs pengar till vara, och därvid kan pengar, som aldrig borde få vara en vara, få självständigt värde inom näringslivet "
 [ Att man sedan lämnat guld och silver, har ingen egentlig betydelse... tvärtom pengar - kapital är ju än mer vara i dag än någonsin ]
 "Men här har vi just orsaken till kapitalismen. Ty när pengar kan arbeta oberoende, vad kan det då medföra. Då pengar aldrig kan skapas utan vara, och vara i det arbetsindelta samhälle aldrig kan skapas utan andra varor, då kommer man genom de oberoende pengars rätt, fram till kapitalens makt över arbetskraften. Kapital betyder inget annat än makt över den mänskliga arbetskraft. Man får möjlighet att skaffa sig mänsklig arbetskraft, i och med att man frigör pengarna, som en oberoende vara, från det ekonomiska kretslopp, vari de enbart borde vara värdelösa papperssedlar, en anvisning på de varor, man kan byta sig till för dessa pengar. Genom denna frisläppning av pengarna - förstår ni - är det att arbetskraften blir lakej i kapitalismens tjänst. Det leder oss till att arbetskraften idag kan verka förstörande på prissättning och förfalska näringslivet. Ty trots det enbart är varor, som bör betalas, blir också arbetskraften betalt. Men då den är underkuvat av makten, betalas den enbart så billigt som möjligt, därför att en härskande makt naturligtvis har tendens att vilja köpa allting så billigt som möjligt. Så länge arbetskraften därför förblir i det ekonomiska kretslopp, vill prisen för den bli pressat av kapitalismen. Det är just det, det beror på. Arbetskraften måste ut från detta kretslopp, vari, det enbart bör finnas varor, men vari det också, genom en förfalskning av det ekonomiska liv, också finns annat.
 Socialismen har i många decennier krävt att samhället skall överta produktionsmedlen. I vår tid gäller det att veta, hur detta kan ordnas, och inte längre enbart önska det på det ene eller andra abstrakta sätt. Vi har nu kommit så långt, att vi verkligen kan utföra detta, om vi blott själva vill det och har modet att göra det.
  För vi ger oss i kast med produktionsmedlen och deras ägandeförhållande, som jo i vår tid väsentligast beror på kapital, är det nyttigt att tala om en annan sak. Ser ni, nu för tiden köper man inte enbart varor, dvs det som frambringats genom mänsklig arbetskraft i det producerande samhälle, men man köper också något annat som inte är människa verk, något som finns färdigt från naturens hand, som t.ex. tomt och mark. Men denna handel med tomt och mark, eller lånetagning däri, är jo enbart en förfalskningsprocess i den ekonomiska ordningen, och något ganska annat än vad man egentligen förstår därmed.
 I verkligheten kan man nämligen inte alls köpa tomt och mark, ty värdet uppkommer först, när det arbetas därpå. Det man köper, eller rättare det man tillägnar sig genom ett så kallat köp, är uteslutande rätten att använda tomt eller mark. Det är denna renodlade användningsrätt, som är gällande. Ni köper alltså inte en vara, när ni köper mark, men en rättighet. Och det hör till det nuvarande samhälles tärande cancersvulster, att man i det ekonomiska liv, inte enbart kan köpa varor; men även arbete och rättigheter - Genom att man kan köpa användningsrätten till tomt och mark, får man också makt att kunna tilltvinga sig arbete.
  Man måste ha klart för sig, att denna kalamitet inte går att undvika, om man inte på radikalt vis kommer ondet till livs. Ackurat samma värde, eller rättare samma mening har, som tomt och mark i den ekonomiska process, de färdiga produktionsmedel. - Inte de som är i arbete; men de som är färdiga att själva producera. Dessa färdiga produktionsmedel kan man strängt taget inte heller köpa; men genom köp får man ensamrätt att nyttja dom. Man köper alltså också i detta fall en rättighet. Och just när det är tal om produktionsmedlen, som i färdigt tillstånd helt enkelt inte får säljas, ser Ni allratydligast, att det, som används för varuframställning, inte får vara underkastat näringslivets marknadspriser. När de är färdiga, förhåller det sig ackurat med produktionsmedlen som med jorden. Men därmed kommer vi till den fordring - den verkligt sociala fordring: att de färdiga produktionsmedlen måste upphöra att ha något värde. Detta är orsaken till, att vi vill försöka låta allt det, som inte hör hemma i näringslivet, övergå till självständiga delar i den sociala organism.
Men vad behövs då egentligen till produktion ?? Behövs kapital ??
Nej det är just det orimliga att kapital skulle behövas. För att produktionsmedlen betjänas behövs enbart, att ett visst skapande arbete utförs. Det förstår naturligtvis envar arbetare att det behövs en andens 1 ledning, och att ett kreativt arbete måste presteras. Fanns det inte fick han snart sluta arbeta. Men det är inte en andens ledning, som styr nu. Det är privat äganderätt till produktionsmedlens räntabilitet och anläggningsmöjlighet för det i produktionsmedlen bundna kapital det hela nu rör sig om. Därför är det nödvändigt att produktionsmedlen lösas från den övriga ekonomiska process, så att de genom den sociala ordningen ständigt kommer i händerna på de, som på grund av sina kreativa förmågor bäst förmår att använda dom i förening med de handens arbetare som ger dom sitt förtroende. Se därför kräver samhällets-tregrening ett självständigt kulturliv. Det är helt enkelt en dumhet, en objektiv baktalning, när det påstås, att man därmed skapar en kulturens äganderätt. Det som skapas, är ett kulturliv, som inte längre är som vårt nuvarande förskräckliga skräckinjagande kulturliv; men som verkligen står i förbindelse med de övriga livsgrenar.

[Det tyska ordet GEIST är svårt att återge korrekt på svenska. Det menas ju inte här att några spöken skall styra och ställa, inte heller något ockult prästerskap. Nej GEIST betyder såväl ande i högre mening (Guds Ande), som sinne, själ, liv, anda, begåvning, intelligens. Hos Steiner har det betydningen fritt levande tänkande, framför död abstrakt intelligens.
GEISTESLEBEN, översätts numera konsekvent kulturliv, vilket är ganska korrekt, det innefattar kreativitet, forskning, vetenskap, men även vård och omsorg.]

Detta kulturliv skall först och främst se till, att produktionsmedlen cirkulerar på annat sätt än genom köp. Och i det jag kallar rättsstaten - egentligen har den ju intet som helst med den gamla staten att göra - skal det ses till att arbetskraften får sin rätt. Kvar i näringslivet finns då enbart det som hör hemma där, nämligen: varuproduktion, varucirkulation och varukonsumtion.
 Det gäller att vi snarast får en likvidation igång, som ändrar hela den ekonomiska process. En tid lång måste det gamla vara kvar; men på sådant sätt, att vi utav de gamla institutioner, enbart har kvar något liknande som ett polis- inrikes- och justitieministerium, som genom deras demokratiska anordning skall införa de nya rättsformer.

 


Jaerna Bridge - Järnabron     antroposofi.org