Byggbrev nr 8 februari 1999

Vi befinner oss nu mitt i vintern och även om vädret växlar fram och tillbaka så står ju växtligheten stilla. Det som i vår skall bli spirande kraft vilar nu i jordens sköte. Men vår nya kyrka lyder inte under samma lagar; ute vid Saltå växer den fram på ett underbart sätt, och nu kan man verkligen börja ana vad den skall bli när den står i blom.

Sen jag sist skrev har ju verkligen väldigt mycket hänt. Kyrkans yttre former är nu helt tydliga och hela byggnaden är prydligt inslagen i täckande, höljande presenningar och plast. Fönstren kan man se öppningarna till, även om det stora västfönstret ännu saknas. Det som skall bli foajén har ju tak, men är annars fortfarande väldigt öppet.

Från foajén kan man nu öppna en dörr och stiger så över tröskeln in i vår blivande kyrksal. Den är inte färdig, långt ifrån. Läktaren är ännu inte på plats, golvet inte lagt, väggarna inte målade ... Men planer finns för allt, det skall snart sättas igång. Och rummet är varmt, visserligen ännu uppvärmt med en byggfläkt, men ändå! I öster står en prototyp till altartrappan, alla pelare står på plats, taket ligger där det ska, uppifrån strömmar det ljus genom det som skall bli våra fönster ... rummet finns där, det lever, det växer ... och snart skall det även få användas.

Den högtidliga invigningen av kyrkan är ju beräknad till att bli vid Mikaeli; men redan innan dess skall rummet få tas i bruk. Konfirmationen brukar ju i Järna vara på annandag påsk, i Arken på Solbergahemmet. Datumet är det samma i år men för första gången på länge kan vi nu vara i vårt eget kultrum, i den nya kyrksalen. Bygget kommer inte att vara klart till dess, men rummet kan ställas i ordning så att vi kan fira denna högtid där.

Det är en mycket stark och varm känsla, en slags nådekänsla, att inse att vi nu kommit så här långt. Att vi kan börja använda kyrkan, att vi kan börja se invigningen för oss.

Att allt detta skulle varit en total omöjlighet utan många människors privata uppoffringar och sammantagna goda vilja har nämnts flera gånger tidigare. En sida av detta under är ju alla som på olika sätt deltagit i det konkreta arbetet; en annan är alla de privatpersoner, institutioner, stiftelsen, företag som bidragit till att bygget ekonomiskt är möjligt att genomföra. Det är fantastiskt! Mycket glädjande, och helt nödvändigt för församlingens normala liv, är det ju att se att den löpande ekonomi, trots alla bidrag som flyter in i byggfonden, fungerar på ett tillfredsställande sätt, dvs att de normala bidragen hittills varit tillräckliga.

Så, vi kan med en positiv och hoppfull känsla se in i framtiden; det finns för närvarande pengar att täcka lönerna för våra snickare fram till sommaren, det finns redan material till läktaren och delvis finns det pengar till golvet. Men det är klart att mycket återstår! och för att det skall bli möjligt att fullföra bygget är det nödvändigt att den goda viljan inte sinar; den ekonomiska situationen är för närvarande hanterbar men det saknas ännu mycket pengar ...

När sommaren börjar, som den ju gör efter skolornas sommaravslutning, så börjar också arbetet med uppmurningen av de block vi tillverkade förra sommaren. Även om vi då hade vädret mot oss så var det en härlig arbetstid, och arbetet i sommar kommer att läggas upp på ett liknande sätt.

Alltså, för oss lekmän finns det även i framtiden stora möjligheter att på olika sätt bidra till att vårt bygge också verkligen blir den nya kyrka vi så varmt välkomnar!

Ett sådant bidrag, denna gång av kulturell art, har vi att se fram emot om cirka en månad. Den 26/3 så kommer vi att bjudas på en afton med eurytmi, sång musik och dikt i Saltå Bys stora sal, och intäkterna från detta evenemang kommer helt att gå till bygget.

Skrivet av Johan Green

 

 

Webbyrån = antronet