Vår tid och allergi

 

Vår tid

Sedan några decennier tillbaka har allergier bland barn i västvärlden ökat dramatiskt och idag räknar man med att ca 35 % av barnen i I-länder har allergi. Alltså vart tredje barn, nästan vartannat om man tar med andra överkänslighetsreaktioner, besväras idag av ett eller flera symtom som eksem, hösnuva, astma och mag-tarmproblem på grund av svårigheter att tåla omgivningen. Det kan röra sig om mat med eller utan färgämnen och konserveringsmedel, djur som katt, hund, häst eller pollen från olika träd och växter.

Varför har allergierna ökat kraftigt just i den tid vi lever i nu? Hur levde man tidigare och hur ser livet ut idag? Arvet påverkar förvisso förekomst av allergi, men den snabba utvecklingen på så kort tid talar för att orsaken måste sökas i vår miljö och livsstil.

 

Går vi tillbaka till tiden då människan framför allt levde på jordbruket var livet inspänt i årstidernas förlopp och präglades av vad naturen kunde ge. Efter plogen på våren kom sådden som fick växa till under sommaren och allt eftersom skördades säd, grönsaker och frukter in på höstkanten. Vintern blev en vila i väntan på en ny vår. Människan levde i ett med naturen och visste i stort vad arbetet och övriga livet under året skulle innebära. Annorlunda blev det när industrialismen slog igenom. Nu blev människan en del av en produktionsprocess som var både svår att överblicka och förstå. Med maskinerna förändrades inte bara förhållandet till årsrytmerna utan även till den naturliga dygnsrytmen.  Människan började uppleva främlingskap (alienation) i arbetet. Dessutom kunde den nya samhällsordningen inte ta samma hänsyn till individernas olika förutsättningar.

 

Sedan en kort tid har vi raskt kommit in i informationssamhället där informationsteknologin (IT) gör det möjligt att arbeta när och var man vill, vilket ställer stora och nya krav på individens tillgänglighet och flexibilitet. Inte bara arbetslivet utan tillvaron i stort tycks har blivit mer till ett ”flexliv”. Den nya informations-teknologin med bland annat tidsplanerare, e-post, mobiltelefoner har utvecklats för att spara tid, men de flesta av oss har knappast haft mindre tid över än idag. Människor hamnar allt oftare i ett slags accelerationssyndrom där själva tiden tycks bli en bristvara och där fritid betraktas som slöseri. Samtidigt har utbudet av information aldrig varit större än nu, vilket inte tycks ha lett till en mer informerad befolkning utan framför allt till en mer förvirrad. I takt med att det givna förhållandet till naturen har minskat och arbetslivet mer kommit att präglas av maskiner och tekniska apparater har också våra vardagsprodukter blivit av mer teknisk natur; konstgödsel, mat som ”berikas” med mineraler och vitaminer, tillsatser av färgämnen och konserveringsmedel samtidigt som luften förorenas av tusentals olika kemikalier. Den senaste tekniska utvecklingen innebär möjligheter att förändra materiens innersta kärna genom genmanipulation i människan och vår föda.

 

Människan förlorar allt mer det naturliga sammanhanget med jorden och försöker med teknikens hjälp utveckla en ny jord- men på andra villkor och till vilket pris? Risken är att människan inte bara tappar greppet om tillvaron utan också sig själv. Känslan av att inte förstå och kunna påverka livet och dess sammanhang växer och skillnaden mellan arbete och privatliv suddas ut och därmed den egna identiteten. Livet blir till delar och fragment som är svårt att få ett någorlunda säkert förhållande till. Människan jagar tiden som försvinner åt olika håll i stressen och istället för att arbeta med tiden blir det en kamp mot tiden. I stället för att ”tiden läker alla sår” blir det en tid som sårar och söndrar. Kvantitet vinner framför kvalitet. Det blir allt svårare att få ett fördjupat och varaktigt förhållande till livet. Intresset för livet avtar och livet riskeras till slut att bli meningslöst. Människan tappar anknytningen till tillvaron – depressionen, ångesten, nervositeten breder ut sig. Tidsandan splittrar, skapar ensamhet och osäkerhet medan människan allt ivrigare längtar efter helhet, gemenskap och trygghet.

 

Immunsystemet - självet

Villkoren för människan har förändrats i snabb takt och livet har satts på stora prov. Men oavsett tidsepok har människans tillvaro alltid varit hotad, hur naturlig omgivningen än varit. Allt i människans omgivning är ett hot mot hennes existens och för att försvara sig mot en ständig hotfull miljö finns ett immunsystem. Man talar i immunologin om ett själv som försvarar sig mot ett icke-själv, vilket betyder att självet uppfattar allt som är utanför människan som icke-själv och därmed något som kan hota henne. Det är således självet som försvarar människan och ser till att hon bevaras som helhet in i minsta cell. Genom självets läkande – själv-läkande – kraft läks t ex ett sår i huden och helheten återställs. Människan skyddar sin integritet och frihet dels genom ett kroppsligt försvar i immunsystemet och dels genom ett själsligt försvar med olika försvarsmekanismer och båda systemen påverkar varandra.

 

Allergi – oförmåga att förvandla substanser

Människan har till skillnad från djuren ett individuellt jag, ett själv som ständigt iakttar och är i kontakt med omgivningen (icke- själv) och ser till att alla intryck – substanser som upplevelser - genomgår en fullständig förvandling. Självet bearbetar, bryter ner och förvandlar allt främmande och sätter därefter sin prägel på det som byggs upp i kropp och själ

 

Kontakten och första mötet med omvärlden sker i gränsområden där hud och slemhinnor finns. Där börjar den förvandlingsprocess som bryter ned allt främmande. Misslyckas detta och främmande ämnen kommer innanför gränserna utan att först ha brutits ned upptäcks de snart och självet reagerar starkare än vanligt för att ”med alla medel” bevara helheten och integriteten. Varje främmande ämne som obearbetat kommer in i kroppen är ett hot mot ”det okränkbara” i människan. Kroppen överreagerar, gränserna sväller, blir inflammerade och en allergisk reaktion utvecklas. Det hela ebbar ut först när den främmande substansen brutits ned och söndrats ut ur kroppen.

 

Vid allergi ser vi hur självet misslyckas att reagera och bryta ned främmande ämnen vid gränsen utan först när de når innanför och resultatet blir en kraftig reaktion för att ”det inre skall kunna fredas”. Reaktionen är helt ändamålsenlig- men på fel plats och därför blir resultatet en överreaktion med svullen hud och/eller inflammerad slemhinna.

Inflammationen vid allergi är en värmeprocess som behövs för att förbli ”herre i sitt eget hus” och detta gäller vid alla värmeprocesser. Feber är alltid ett försök av självet att övervinna sjukdomen och få till en läkning. Oförmåga under längre tid att överhuvud taget reagera på främmande substanser och själsliga intryck kan ses som ett förstadium till cancer.

 

Järnastudien

Livsstil – hälsa - sjukdom

Det finns olika hypoteser om varför allergi ökar, men ännu finns ingen entydig orsak. Den senaste tidens undersökningar tyder på att man inte bara kan ta hänsyn till en orsak utan mera bör se till en hel livsstil. Resultatet av en studie gjord i Järna och publicerad i ”The Lancet” 1999 visade att barn i waldorfskolor, uppvuxna i hem med antroposofisk livsstil hade betydligt mindre risk att insjukna i allergi jämfört med jämnåriga i samma område. Det som framför allt skiljde grupperna åt var att waldorfbarnen hade fått mindre antibiotika, mindre febernedsättande medel, färre hade vaccinerats mot mässling - röda hund – påssjuka och många hade av den anledningen haft mässling. Vaccineringen började tidigast vid 1 års ålder och några vaccinationer togs aldrig. Maten var framför allt gjord på biodynamiska/ekologiska råvaror och många hade tidigt fått mjölksyrade grönsaker. I skolan tillämpades waldorfpedagogiken i undervisningen. Man har i andra undersökningar sett att även barn till jordbrukare med djurbesättning har mindre allergier. För närvarande analyseras resultat från en stor europeisk studie där man undersökt barn i waldorfskolor och jordbrukarbarn. Förhoppningsvis ger resultaten härifrån ytterligare nya ledtrådar till förståelsen av orsaken till allergi.

 

Det är friskt att kunna bli sjuk                         

Järnastudien tycks visa att infektioner, som tex mässling skulle kunna stärka barnets hälsa och därmed skydda mot vissa sjukdomar. Även andra forskare har kommit fram till samma resultat och det pågår ständig forskning för att förstå vilka andra infektioner som skulle kunna gynna barnets hälsa. Infektionens positiva betydelse är naturligtvis också beroende av den behandling barnet får. Järnastudien antyder det som antroposofiska läkare har som mångårig erfarenhet nämligen att barn som i stället för antibiotika och febernedsättande medel får antroposofiska läkemedel oftast tar ett nytt steg i sin utveckling genom sjukdomen. Att låta barnet självt klara av sjukdomen, och där det behövs få det rätta stödet för de självläkande krafterna ger barnet möjlighet att stärka immunsystemet och själskrafterna. Sjukdom kan ses som en utvecklingskris och betydelsefullt för en mognadsutveckling i denna kris är att i vården av det sjuka barnet vara rädd om – och inte rädd för – febern. Forskning sedan lång tid visar att feber ökar kroppens - självets förmåga att bryta ned bakterier, tumörer och virus. En mässlingsepidemi i Järna 1995 kunde även bekräfta 10.000-tals rapporter från andra antroposofiska läkare i Europa att barn behandlade enligt antroposofiska riktlinjer under en mässling framför allt genomgår en mognad kroppsligt – själsligt och socialt.( )    

Ett sjukt barn med allvarliga symtom måste naturligtvis skyndsamt behandlas av läkare.   

 

Självets styrka  

Allergi tycks utvecklas tidigt i livet och forskare tror att den kan börja redan under fostertiden eller strax därefter. Två omständigheter tycks vara avgörande för att förhindra allergi – självets styrka samt barnets uppväxtmiljö och familjens livsstil.

Dagens forskning har hittills försökt förstå hur miljön och livsstilen i olika former påverkar människan – självet och förekomsten av allergi (se bilden). Det man ännu inte undersökt, vilket får representeras av frågetecknet, är mer specifikt hur människan påverkar människan, alltså hur i första hand en mor och far påverkar sitt barn. Vad är det då som avgör hur man är mot sitt barn?  I sin bok En mor blir till skriver barnpsykiatern och den ledande forskaren kring spädbarn idag Daniel Stern följande: ”Egentligen kan vi inte veta hur barnet upplever sin värld, men vad vi tror att vi vet formar våra föreställningar om vad ett barn är. Hur vi tror att barnet är bestämmer också hur vi bemöter och tar hand om det”. Spädbarnsforskningen visar att barn redan under fosterstadiet reagerar på intryck både inifrån och utanför modern. En beröring över magen kan få fostret att dra sig samman, börja sparka eller bli lugnt. Samma sak gäller ett musikstycke, människoröster och andra ljud. Fostret reagerar genom direkt fysisk beröring och indirekt av fysiologiska processer över näringen och hormonella processer genom moderns känslor och tankar. Det tycks även finnas en kontakt mellan mor och barn som inte går att fånga med hjälp av vanliga mätmetoder utan mera är av telepatisk natur. Modern får kontakt med sitt barn på intuitiv väg och båda tar emot intryck med inre sinnen av annan natur än kroppens vanliga yttre sinnesorgan. Med dessa inre sinnen öppnar sig för barnet också en inre översinnlig, andlig värld som under hela graviditeten är med och påverkar utvecklingen. Redan i början på 1900-talet beskrev Rudolf Steiner hur människan efter döden genomgår en förvandling i en själslig – andlig värld för att sedan återkomma till jorden och genom det individuella självet fortsätta sin utveckling här. Rudolf Steiner beskrev hur barnet under hela graviditeten och fram till ca 3 års ålder är i nära kontakt med och påverkas av en andlig värld och att självet alltid är en del av denna värld. Under utvecklingens gång försöker självet förbinda sig allt starkare med kroppen (inkarnera) för att till slut behärska varje biologisk – fysiologisk process in i minsta cell. Genom att ta hänsyn till barnets andliga natur och dess förhållande till kroppen samt vetskapen om tidigare liv (reinkarnation) kan föräldrarna redan under fostertiden knyta an till barnet med tankar och känslor som är likt ett välkänt ”modersmål” för barnet. Det gör det också möjligt att försöka förstå vilken inverkan livsstil och miljö kan ha på barnets utveckling. Föreställningen om barnets natur kommer sedan också att avgöra hur vi bemöter och tar hand om barnet efter födelsen.

 

Anknytning

Inom spädbarnsforskningen har man funnit att kontakt, anknytning till barnet redan under graviditeten ger bästa förutsättningar för barnets fortsatta utveckling senare i livet. Liknande tankar uttryckte Rudolf Steiner när han skrev att ”uppfostran av barnet redan börjar under graviditeten”.

Hur mötet mellan föräldrar och barn kan gå till har beskrivits på ett underbart sätt av läkaren och psykoterapeuten Clarence Crafoord på följande sätt: ”Barnet tilltalar också omgivningen med sin gentagna berättelse. Och vad det säger kan uttryckas med orden ”Jag vill bli sedd och hörd. ”Och vidare: ”jag vill få ett gensvar. Det är viktigt att min berättelse når fram, att berättelsen som är jag blir mottagen och får ett bemötande. Min berättelse som är jag måste bekräftas i dig för att jag skall ta den till mig. Gensvaret är viktigt för min upplevelse av mig själv och för att jag skall kunna fortsätta min berättelse.”Det efterlängtade gensvaret är oftast ordlöst men skulle kunna uttryckas så här: ”Jag ser dig och jag älskar dig.”  I det gensvaret skymtar varje individ början av sin identitet. Identiteten uppsöks i berättelsen ”om mig själv”, biografin som var och en kan berätta närhelst man relaterar till någon, möter någon. Den utgör en ständig strävan mot att jag skall bli Jag.

Ur Människan är en berättelse

 

Allergi – hur den kan förebyggas

Självet som finns i varje liten cell är ständigt på vakt mot påverkan utifrån. I gränsområden mellan det yttre och inre – hud och slemhinnor bryta självet ner och förvandlar allt kroppsfrämmande och det som inte gagnar den egna kroppen utsöndras. Sker denna process ofullkomligt och substanser inte bryts ned på rätt sätt och vid rätt tidpunkt kan det vara början till en allergisk reaktion med eksem, hösnuva eller astma.

Den första förebyggande åtgärden mot allergi kan således vara att stärka självet och ge det möjlighet att under barnets utveckling, med början redan under fostertiden, så ostört som möjligt förbinda sig med kroppen och lära sig att behärska kroppens olika biologiska och fysiologiska processer. Då vi idag vet att inte bara substanser utan även tankar och känslor påverkar barnet är det viktigt att förstå hur självets andliga natur direkt påverkas genom föräldrarnas och andra människors förhållningssätt. Självet är av andlig natur och därför självständigt i förhållande till kroppen, men i ständig samverkan med allt som finns där. Om självet vore identiskt med kroppen och biologin skulle den inre utvecklingen avta i takt med kroppens krafter, men verkligheten visar att det inre livet kan mogna och utvecklas långt upp i åren tills man ”på ålderns höst blir vis”. Det är självet som skapar kroppen och bestämmer kroppens utveckling och därför är det så betydelsefullt att barnet redan under fostertiden kan ”känna sig som hemma” och möta gensvaret ”jag ser dig och jag älskar dig.”

 

Den andra förebyggande åtgärden är att skapa en miljö och utveckla en livsstil som tar hänsyn till barnets egentliga natur och behov.  

 

Allergi är en tidssjukdom och vi har sett hur vår tid kännetecknas av splittring, fragmentering, svårigheter att förstå och därmed samtidigt påverka sammanhangen som till sist riskerar att människan blir främmande inför världen och sig själv.

Vi lever i en tid präglad av naturvetenskapen där villkoren för vardagslivet utvecklas av människor som helt förnekar självet (människans kärna) och den värld det ständigt är förbundet med. Världen blir allt mindre anpassad till barnet och det mer och mer konstgjorda livet ställer allt större krav på självets förmåga att bearbeta främmande substanser och själsliga upplevelser. För mycket blir idag osmältbart och förutom allergi blir konsekvensen allt fler barn och ungdomar som lider av depression, ångest, nervositet, överaktivitet etc. Även överviktiga barn kan räknas hit.

 

Barnkonventionen och framtiden

Vår livsstil och miljö blir allt mer främmande för barn – och vuxna. Vi bemöter och tar hand om barnen beroende på vår föreställning om vad ett barn är. I den naturvetenskapligt präglade medicinen talar man om ett själv som är identiskt med människans biologi och har sitt ursprung i den fysiska kroppen. Konsekvenserna av denna människobild ser vi idag i västvärldens livsstil och miljö. Men det finns en annan utgångspunkt i försöken att bygga upp tillvaron. Den uttrycks av världssamfundet i FN´s Barnkonvention artikel 27.1 med följande ord: Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Innebörden av dessa ord, tolkningen av innehållet uttalas i vår tid från två olika håll: Från det ena hållet vill man utveckla en moral som ser självets, andens ursprung i det fysiska och där krafter inspirerar till en allt mer teknifierad värld i samma takt som de splittrar mellan människor och i den enskilda människan. Människan attackeras av världen och kan inte värja sig – världen blir allt mer främmande och människan sjukare.

Från det andra hållet finns intentionen att utveckla en moral som bygger på det fria självet, den fria anden med sitt ursprung i en andlig värld, som är självständig i förhållande till men i ständig samverkan med den biologiska delen av människan. Här inspireras man av krafter som vill bygga ett samhälle, en värld för hela människan med kropp, själ och ande – för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. Här söker man krafter som inspirerar till helhet, gemenskap och trygghet.

Det återstår många frågetecken att räta ut innan orsaken till allergi kan besvaras, men utan hänsyn till självets natur, ursprung och behov kommer frågan säkerligen aldrig att kunna besvaras.

 

Jackie Swartz

Specialistläkare Allmänmedicin

Barn- och Ungdomspsykiatri

April 2004